Silverfisk, fällor och märkliga drömmar

Jag har ju en förmåga att drömma ytterst märkliga saker. Oftast när jag drömmer något konstigt handlar det om att Christofer gör något orätt mot mig. De gångerna har jag väldigt svårt att släppa det när jag vaknar och kan således gå och vara småirriterad för mig själv hela dan. En kan ju tycka att han borde förstå att han inte kan bete sig hursomhelst i mina drömmar.

Men, denna natt var det inte C som betedde sig konstigt. Det var silverfiskarna. Drömde att de kröp upp för väggarna och sedan sköt de ut kroppen med hjälp av ”händerna” för att ta sig till min säng. Sluga jäklar som gjorde allt för att attackera mg i sängen. Vaknade i morse av känslan att det kröp på mig. Fruktansvärt.

Och helt underbart att det bara var en dröm.

Så, har nu pratat med fastighetsvärden och nu ska vi tydligen få fällor att sätta ut. Jag är ytterst tveksam till att det kommer hjälpa, men det är bara att prova. Märker vi inte av någon förbättring blir det sanering.

För min del får de gärna komma hit och spruta gift överallt, kryp är något jag inte står ut med.

En del saker vill jag glömma

1,5 år har passerat sedan den sista lussaneringen och jag kollar fortfarande lakanen varken gång jag bäddar. Minsta svart prick oroar mig och ångesten och rädslan för att drabbas av det där helvetet igen slår över mig med full kraft.

Vägglöss var ett helvete att genomlida. Sanering efter sanering som inte hjälpte. Distansen som blev mellan mig och C p g a att vi inte sov tillsammans. Paniken. Tröttheten.
Soffan som förstördes i värmetältet. Alla kläder som tvättades och tumlaren. Alla säckar. Alla plastlådor med barnens sanerade saker.

Det går inte att beskriva hur hemskt det är att gå igenom.
Bara en del förstår.

Ett år

Ett år har förflutit. Ett år sedan vi hittade de vedervärdiga krypen i vårt liv. 

Hade jag vetat då, för ett år sedan, att jag fortfarande ett år framåt skulle vakna panikslagen på nätterna med känslan av att det kryper på min hud, hade jag inte klarat detta år. Ibland är det bra att man inte vet vad som väntar en. 

Sju månader och otaliga saneringar tog det innan vi vågade andas ut. 

Men, jag är fortfarande orolig. Rummet vi hade löss i används just nu bara som kontor. Vår gamla lussäng står där, redo för soptippen. Även sängbord och byrå ska slängas. Jag varken vill eller vågar ha kvar möblerna som finns därinne. 

Tanken nu är att Julian ska få det rummet som sitt egna. Men hur ska jag någonsin kunna slappna av och låta honom sova där, släpa kuddar och kläder mellan rummen. För mig kommer det alltid att vara ett kryprum. 

SKIT SKIT SKIT!!!!!

Varje dag jag har sovit i min egen säng har känts som en seger. En seger mot helveteskrypen. Därför var det ett enormt bakslag att inatt lyfta på täcket och se ett kryp, litet, men likväl ett helveteskryp. En satans vägglus!

Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag avskyr detta. Hur förtvivlad jag är. Hur mycket jag vill ha mitt lusfria liv tillbaka. Hur mycket jag förbannar dessa löss.

Vi gör allt. Vi har gjort allt vi kan. Giftsanerat otaliga gånger. Haft värmetält två gånger. Tvättat och tumlat. Likväl kommer de tillbaka. Vad är det för fel??? Vad mer kan vi göra? Varför biter inte saneringarna på dem? Är det möjligt att grannarna har kryp och INTE gör något åt de? (Hur man nu skulle kunna vara så urbota dum!)

Jag är så nära en panikattack jag kan komma! Fy faan för detta!

Sanering bokad…igen!

På onsdag morgon kommer nomor(saneringsfirman) hit igen för den åttonde(!) saneringen. För andra gången ska de slänga upp ett värmetält i vardagsrummet och köra våra möbler. Denna gång ska de köra allt i sovrummet(förra gången kördes sängbottnarna, barnens madrasser och soffan). Hoppas innerligt att detta helvete ska vara över snart, men jag förväntar mig fler saneringar. Sjukt att det ska ta så lång tid och att de ska vara så svårt att ta död på de djävlarna.

Och eftersom vi bara ser spår och hittar löss i vårt sovrum, kommer de inte sanera barnens rum denna gång. Jag tycker att det är onödigt att spruta gift i deras rum när vi inte hittar löss där och de inte har några bett.

Håller tummar och tår och river mitt hår för att detta ska vara över snart!

Nu ska jag bära ned lite julsaker i förrådet och sedan blir det lite småstäd här hemma innan det är dags för jobb kl 15. Kort tur ikväll 15-20:30. Lagom start efter semesterveckan.

Saneringsdags igen då!

Så har fyra veckor passerat och det är dags för sanering igen. Dags att plocka ihop sovrummen och tvätta tvätta tvätta. Har ingen som helst förhoppning om att giftet ska bita på de djävlarna den här gången heller. Det har då inte gjort nån nytta hittills. Värmetältet gjorde garanterat sitt, de som fanns i sängen utrotades. Men tyvärr måste det ha funnits bakom lister och dylikt i sovrummet. De dog INTE, och har nu förökat sig rejält, trots giftattacker. Så nu sitter vi här med kryp som tagit över vårt liv.

Det som gör mig så förtvivlad är att det inte verkar finnas något annat gift som biter på krypen. Eller så finns det men får inte användas enligt EU-lagar. Vad vet jag! Just nu bryr jag mig inte om vad de använder.

När jag tänker efter borde det bästa sättet vara att kväva lusen. Som man gör med resistenta huvudlöss. Det borde gå att spruta ut medel som kväver lusen. Jag kanske ska köpa en säck paranix. Bara de utrotas. Helst för gott, överallt.

Paranix Spray

Kan detta vara vår räddning?

Förkyld och sanering

Den tunga jobbhelg som var, tog verkligen musten ur mig. Nu värker halsen, snoret rinner och jag känner mig dassig som sjutton.

Ändock måste jag finna styrkan att förbereda för sanering número 7. Vi har inte våttorkat golvet sedan i juli. Det ska jag göra idag(om det så ska ta hela dagen). Sedan kommer jag troligen att däcka. Eländigt.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: