Kroppshår och tabun

Sommar, sol och bad. Få saker gör mig så ångestfylld och även då jag förespråkar kroppspositivitet och verkligen anser att en kropp enbart är en kropp, vilken du INTE BEHÖVER ÄLSKA, sitter självkritiken djupt och det är svårt att leva som en lär. Jag vill inte vara rädd för att människor ska döma ut mig, men till viss del är jag det. Eller rädd är jag kanske inte, mer obekväm och acceptanssökande. Jag försöker ta plats, men jag vågar inte riktigt än för jag är hämmad. Hämmad av tankar och ideer om ideal. Hämmad av inpräntade åsikter om hur en kvinnas kropp bör vara, vad som är snyggt och sexigt och tyvärr vad som inte är det.

En sak som inte anses kvinnligt är kroppsbehåring. Därav har jag i alla år rakat mig, trimmat mig här och var för att vara så len och fin som önskats. Jag har fått inflammerade hårsäckar, lidit helvetets kval då håret växt ut och det kliat utan dess like. För ett år sedan sa jag till mig själv att nu är det nog och slängde de rakhyvlar jag ägde. Detta var inte gjort utan kamp utan jag kämpar med oron att människor ska titta på mig med avsmak då håret i mina armhålor eller den inte längre ansade bikinilinjen skymtar nu när jag badar. Jag oroar mig för andras åsikter och det är egentligen så sjukt, för varför ska jag göra det? Varför ska jag bry mig om vad andra tycker och tänker om min kropp? Varför ska jag bryr mig om det ideal patriarkatet banat vägen för. Det ideal som i alla år sagt till mig, på flera än ett sätt, att kvinnor ska vara slätrakade. Könshåret t ex finns ju där av en anledning. Det skyddar urinröret, och håller bakterier och infektioner borta. Dessutom sägs håret bidra till större känslighet vilket kan göra det lättare för kvinnor att få orgasm. Så jävla bra liksom.

Då jag var liten på åttiotalet hade de kvinnor jag såg hår under armarna och allt annat än välansade buskar, sedan kom nittiotalet och trenden att kvinnor ska vara hårlösa. Herregud, jag hann ju knappt få hår innan jag började raka bort det. Varför föds vi med hår som växer om vi nu ska vara hårlösa, så jävla dumt i så fall. Håret vi har finns där naturligtvis av en anledningen och att ta bort det är en idiotisk skönhetsgrej som fått fäste. Många kvinnor hävdar att de gör det för sin egen skull, men jag tror inte en sekund på att de skulle vaxa och raka bort hår överallt om inte män fann en hårlös kvinna mer attraktiv. Nej, inte alla män och allt sånt, men de flesta för om inte de flesta män föredrog kvinnor utan hår skulle inte majoriteten av kvinnor vaxa och raka bort håret på kroppen.

Nu ska jag tona mitt hår på huvudet så att det matchar håret i armhålorna, nästa gång blir det kanske det motsatta.

Internaliserat kvinnohat

Internalisering innebär att en person införlivar andras värderingar, tankar och samhällsnormer i sin egen identitet. Internaliserat kvinnohat är när en kvinna införlivar samhällets sexistiska och kvinnofientliga inställning i sin egen person och andra kvinnor runt sig. Detta kan leda till att kvinnor, ofta omedvetet, agerar enligt dessa föreställningar vilket i sin tur leder till att hon motvilligt blir delaktig i upprätthållandet av patriarkatets könsnormer.

Sexism mot kvinnor innebär att vi nedvärderas, förminskas och sexualiseras. Förväntningar på hur en kvinna bör vara och inte bör vara är många. Vi kvinnor skammas ständigt. Vi skammas för hur vi går klädda, för vår kroppsform, för vårt beteende. Vi skammas för att vi fiser, rapar och knullar. En fin flicka fiser inte, en bra kvinna vill knulla, men ska inte bete sig eller se ut som en ”hora”. Vi ska vara naturliga, men snygga och knullbara… enligt männens definition. Dock inte för knullbar, inte för lättklädd, inte för billig… Vi kvinnor måste kunna gå klädda hur vi vill utan att någon, vare sig kvinna eller man, utvärderar eller dömer oss. Vi ska inte värderas utifrån vårt klädval. Vi ska kunna exponera våra kroppar på det sätt vi vill utan att någon ska kalla oss billiga.

Patriarkatets syn på kvinnor är något vi vuxit upp med, men nu är det dags att göra slut. Vi tror att vi gör saker för vår egen skull, men vi gör det för att patriarkatet lärt oss vad som är bra eller dåligt, vad som är fint och fult. Vi rakar oss, sminkar oss, fixar naglar och hår o s v. Jag skammar inte kvinnor som gör det, för även jag gör det, men vi måste vara ärliga mot oss själva och inse att utan mäns inflytande på vår existens hade normen att vara tillfixad, rakad och ”fin” inte funnits.

Det är på tiden att vi kvinnor slutar se ner på andra kvinnor, vi måste sluta gå patriarkatets ärende, sluta skamma våra medsystrar. Det är vi kvinnor tillsammans som måste kämpa för ett bättre och tryggare samhälle där vi inte blir dömda utifrån männens normer. Nu är tiden då vi bör skapa våra egna normer som gynnar kvinnor av alla olika slag, tillsammans är vi starka.

Låt en kvinna leva!

Image result for venus symbol

The future is female!

Jag har en tendens att ofta hamna i diskussioner angående feminism och alltför ofta slutar den diskussionen i att vi är oense angående ”inte alla män”. En skulle kunna tro att det oftast är män som opponerar sig mot mina högst obekväma, men vettiga ståndpunkt, men nej.. I min värld torde vi kvinnor hålla ihop, och det gör vi ju till stor del, men när det kommer till ”inte alla män” känner många kvinnor att det plötsligt måste försvara männen i sitt liv. Varför? Som i helgen då en person försvarade detta med ”inte alla män” med att säga att hon inte kan generalisera eftersom hennes kille inte är si och så och hon ska ju föda hans barn i framtiden så hur skulle hon kunna sålla honom till gruppen alla män.

Att säga ”jag hatar män” innebär inte per automatik att jag går omkring och hatar ALLA män exakt hela tiden. Det vore att slösa på min värdefulla tid och orättvist mot de många bra männen i mitt liv. Men ändå hatar jag män p g a vad de representerar i samhället.
Detta manshat har fötts ur förtryck, ur det faktum att män har förtryckt kvinnor i alla tider. Hur män och kvinnor idag ens kan störa sig på detta med manshat är för mig obegripligt. Tänk till och fokusera på det verkliga problemet, vilket är mäns hat mot kvinnor. Ni män som nu känner att ni måste hävda er genom att berätta om hur nån kvinna nån gång tafsat på er har inget att hämta här. Naturligtvis anser jag inte att kvinnor har rätt att förtrycka män på något vis, men det går inte att jämföra dessa två saker. Mäns förtryck mot kvinnor är något som genomsyrar hela vårt samhälle, medvetet och undermedvetet. Och när det gäller dessa strukturer pratar vi inte enbart om sexuella övergrepp utan om löneskillnader, fördelningen av föräldradagar och vab. Vi pratar om hur kvinnor leds och fostras in i en projektledarroll för att hon ska kunna ta hand om alla barnen(männen inkluderade).

För att göra det tydligt, ja jag generaliserar och drar alla män över en kam. Något annat skulle inte kunna finnas för mig. Män har i alla tider tagit plats på bekostnad av kvinnor. De maktstrukturer vi ser i samhället gynnar först och främst männen. Innebär detta att det enbart är män som upprätthåller patriarkatet? Naturligtvis inte, även kvinnor gör det. Dessa strukturer innebär inte heller att ALLA kvinnor har det dåligt, det finns givetvis män som har ett sämre liv än en del kvinnor. Det är inte enbart kön som spelar in utan även etnicitet och socioekonomisk status.

När jag generaliserar och säger MÄN tänker jag på det faktum att det inte går att se på en man huruvida han kommer begå något slags övergrepp eller inte. Att du vet om att din man är en bra person innebär inte att andra kvinnor vet det. Jag vet att min sambo inte skulle överfalla en kvinna, men den där kvinnan som går framför honom på väg hem från puben vet inte det. Detta innebär att han, för den där kvinnan, hamnar i kategorin ”alla män är potentiella förövare..” Vilket, återigen inte innebär att han skulle göra något, men det vet ju inte hon.

När jag refererar till män som grupp är det för att det är just män som är överrepresenterade när det gäller brott mot kvinnor. En enkel googling leder dig till Brottsförebyggande rådet(Brå) där du kan ta del av relevant statistik. Det är irrelevant huruvida just din pojkvän, make, bror o s v inte ingår i den gruppen som står för brotten. De kommer ändå representera det kön som enligt statistik begår flest brott mot kvinnor.

Jag har noll förståelse för män som känner sig kränkta av detta. Herregud, vakna upp, ta av er offerkoftan och gör något istället. Skratta inte åt sexistiska skämt, engagera dig i om möjligt i feministiska rörelser, stå upp för kvinnor när de berättar om saker män gjort mot dem och förminska inte det vi berättar. Bidra inte till den machokultur som råder utan sätt ner foten då dina manliga vänner, kollegor eller bröder upprätthåller strukturer som borde gått i graven för länge sedan.

Till alla kvinnor som inte förstår detta än säger jag bara: den tiden kommer. Och är du intresserade finns massor av bra poddar att lyssna på, men jag skulle börja med dessa:

  • Penntricket
  • Postpatriarkatet

Och följ detta konto på Instagram https://www.instagram.com/mansbebisar/?hl=en

Avslutar med denna bild:

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: