Semesterboendet

Lite väntat var det att lägenheten här även skulle bebos av andra, så när första spindeln visade sig kändes det ändå rätt ok. Insåg även rätt fort att det finns en hel del minisvartmyror här. Glömde t ex ett fat med kex framme över natten. Mums för myrorna! Har lärt mig av detta och lägger nu in allt i kylen. 

Hursomhelst, det räckte tydligen inte med spindlar och myror. Häromkvällen när vi kom hem hittade vi en kackerlacka på köksbänken. Christofer lyckades få tag i den med kökspincetten (jag skrek givetvis att han skulle döda den), men eftersom en tydligen inte bör döda dem(?) ville han kasta ut den genom fönstret. Men inte utan att få mig att fotografera den först.

Där står han, över köksbordet, med en levande sprattlande kackerlacka i kökspincetten och ber mig föreviga detta ögonblick med mobilen. Jag skakar och känner ett oerhört obehag. Närmar mig sakta krypet då jäkeln plötsligt kommer loss, dimper ner på bordet och är borta. 

Jag hoppar upp i soffan i panik. Julian ber mig spela lite PokemonGo så att jag ska bli lugn. Elian tar hand om Herman.

Christofer lyckades till slut fånga den igen och denna gång hivade han ut den genom fönstret med löftet att aldrig be mig fota nåt dylikt igen.

Ja just ja,vi har lite silverfisk här med.

Det är nog banne mig dags att ta tag i krypfobin…

Jag önskar att någon, typ förra hyresgästen hade sagt;

”Btw, ska ni ha denna lägenhet får ni inte vara rädda för kryp. Silverfisk finns överallt och på loftgången samt terrass kryper otaliga spindlar titt som tätt. Även getingar håller till här. Mest utanför ytterdörren faktiskt så det kan vara svårt att ta sig ut ibland.”

Jag hade då tvekat till att ta denna fina lägenhet. Fobin för kryp är för svår.

Men… nu sitter jag här i en lägenhet jag älskar med kryp jag hatar.

What to do? What to do?

 

Sabla ohyra

Vi måste ha världens otur med kryp i lägenheter.

För några år sedan, en dag i augusti, upptäckte vi att vår lägenhet invaderats av vägglöss och det var fruktansvärt. Sju månader och ca 15 saneringar tog det innan vi var kvitt dem. Under de sju månaderna sov jag tillsammans med Elian i hans 90-säng för jag klarade inte av att sova i mitt och Christofers sovrum där lössen höll till. Försökte en natt, men klarade inte av det alls. Vaknade av att en lus kröp i sängen och sedan var det kört. Kommande månader fick C sova ensam i lusrummet, för det är just det som är det jävliga, en måste ju sova där för att saneringen ska fungera. Varje natt var C tvungen att lägga sig i rummet med löss som ett jäkla lockbete. Att han klarade av det är beundransvärt. Så många nätter.

Att inte sova med den en älskar är en grym saknad, men när månad efter månad passerar blir en van och ser det som normalt. Vi gled ifrån varandra, bråkade mycket och livet var allmänt pissigt. Men som tur var vände allt. Lössen tog saneringsfirman efter många turer död på och vi hittade kärleken igen.

Nu har vi silverfisk. I hela lägenheten. Men som tur är ser de inte oss som mat och förutom att vi ser dem längs listerna lite varstans märker vi inte av dem speciellt mycket.

Men bort ska de så nu väntar vi på att Anticimex ska höra av sig.

Att sanera lägenheten där vi bor verkar vara vår grej.

Sabla ohyra!

Saker jag ogillar

Saker jag ogillar:

  • Att plocka upp efter andra
  • Oreda
  • Att vara ute i sista minuten
  • Att stressa
  • Särskrivning
  • Folk som säger ”Egenkligen”,och ”vangen” 
  • Lata människor
  • Tvångstankar när de är som värst
  • Stora folksamlingar
  • Spindlar
  • Tighta kläder
  • Stringtrosor
  • Fötter(speciellt mina)
  • Vitt vin & GT
  • Folk som lämnar tomma toapappersrullar på golvet
  • Folk som inte kan skicka tillbaka saker de lånat
  • SPA
  • Badhus
  • Dammiga möbler
  • Att gå barfota
  • Smulor i sängen
  • Folk som ger sken av ett perfekt liv genom statusuppdateringar
  • Badkar

Och sist men inte minst. Jag HATAR:

  • VÄGGLÖSS

Tror fasiken inte att min ”gillalista! blir lika lång. Mycket lättare att ogilla saker.

 

Kusbröd-Lusbröd!

Förr, på den gamla goda tiden.

Innan vi drabbades av vedervärdiga vägglössen,

var mitt favoritbröd till frukost detta:

Nu kan jag dessvärre knappt ta en tugga. Det ser ut som hela brödet är fullt av vägglöss.

Och jag vill inte äta de krypen, de räcker att de käkat på mig.

Blir nog inte mycket till frukost idag.

20130911-090857.jpg

Det vedervärdiga kusbrödet!

Ett år

Ett år har förflutit. Ett år sedan vi hittade de vedervärdiga krypen i vårt liv. 

Hade jag vetat då, för ett år sedan, att jag fortfarande ett år framåt skulle vakna panikslagen på nätterna med känslan av att det kryper på min hud, hade jag inte klarat detta år. Ibland är det bra att man inte vet vad som väntar en. 

Sju månader och otaliga saneringar tog det innan vi vågade andas ut. 

Men, jag är fortfarande orolig. Rummet vi hade löss i används just nu bara som kontor. Vår gamla lussäng står där, redo för soptippen. Även sängbord och byrå ska slängas. Jag varken vill eller vågar ha kvar möblerna som finns därinne. 

Tanken nu är att Julian ska få det rummet som sitt egna. Men hur ska jag någonsin kunna slappna av och låta honom sova där, släpa kuddar och kläder mellan rummen. För mig kommer det alltid att vara ett kryprum. 

SKIT SKIT SKIT!!!!!

Varje dag jag har sovit i min egen säng har känts som en seger. En seger mot helveteskrypen. Därför var det ett enormt bakslag att inatt lyfta på täcket och se ett kryp, litet, men likväl ett helveteskryp. En satans vägglus!

Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag avskyr detta. Hur förtvivlad jag är. Hur mycket jag vill ha mitt lusfria liv tillbaka. Hur mycket jag förbannar dessa löss.

Vi gör allt. Vi har gjort allt vi kan. Giftsanerat otaliga gånger. Haft värmetält två gånger. Tvättat och tumlat. Likväl kommer de tillbaka. Vad är det för fel??? Vad mer kan vi göra? Varför biter inte saneringarna på dem? Är det möjligt att grannarna har kryp och INTE gör något åt de? (Hur man nu skulle kunna vara så urbota dum!)

Jag är så nära en panikattack jag kan komma! Fy faan för detta!

Saneringsonsdag

Så, nu har saneringsfirman varit här igen. Idag slängdes värmetältet(ännu en gång) upp i vardagsrummet och rubb och stubb från sovrummet slängdes in i det 100-gradiga tältet. Möbler, tavlor, lampor och böcker. Ja allt som fanns i rummet. Dessutom sprutade de hela rummet med gift. Golvet var fortfarande fuktigt(indränkt efter mitt önskemål) när vi kom hem åtskilliga timmar efteråt.

Nu kan vi inte göra annat än att vänta, kolla efter nya lusspår och hoppas på det bästa. Nån gång måste ju helvetet vara över!!!

Sedan har jag funderat på hur jag ska kunna sova i rummet igen. Även om krypen till slut är borta är inte min fobi det. Jag drabbas av en inre panik varje gång jag går in i rummet. Idag hoppade jag högt när C rörde vid min armen då vi stod och kollade väggarna. Vet inte vad jag trodde, att en jättelus attackerade kanske.  Jag är verkligen på helspänn!!!

Nu ser jag tre olika alternativ:

1. Jag somnar på soffan sedan bär C in mig i sovrummet. (Fördel: jag slipper våndas till sömns. Nackdel: C kommer aldrig orka bära mig.)

2. Jag börjar med att ligga i sängen 5 min, för att sedan öka tiden varje dag. Till slut måste jag få ihop en hel natt.

3. Vin. Bubbel och en whisky.

Sanering bokad…igen!

På onsdag morgon kommer nomor(saneringsfirman) hit igen för den åttonde(!) saneringen. För andra gången ska de slänga upp ett värmetält i vardagsrummet och köra våra möbler. Denna gång ska de köra allt i sovrummet(förra gången kördes sängbottnarna, barnens madrasser och soffan). Hoppas innerligt att detta helvete ska vara över snart, men jag förväntar mig fler saneringar. Sjukt att det ska ta så lång tid och att de ska vara så svårt att ta död på de djävlarna.

Och eftersom vi bara ser spår och hittar löss i vårt sovrum, kommer de inte sanera barnens rum denna gång. Jag tycker att det är onödigt att spruta gift i deras rum när vi inte hittar löss där och de inte har några bett.

Håller tummar och tår och river mitt hår för att detta ska vara över snart!

Nu ska jag bära ned lite julsaker i förrådet och sedan blir det lite småstäd här hemma innan det är dags för jobb kl 15. Kort tur ikväll 15-20:30. Lagom start efter semesterveckan.

Saneringsdags igen då!

Så har fyra veckor passerat och det är dags för sanering igen. Dags att plocka ihop sovrummen och tvätta tvätta tvätta. Har ingen som helst förhoppning om att giftet ska bita på de djävlarna den här gången heller. Det har då inte gjort nån nytta hittills. Värmetältet gjorde garanterat sitt, de som fanns i sängen utrotades. Men tyvärr måste det ha funnits bakom lister och dylikt i sovrummet. De dog INTE, och har nu förökat sig rejält, trots giftattacker. Så nu sitter vi här med kryp som tagit över vårt liv.

Det som gör mig så förtvivlad är att det inte verkar finnas något annat gift som biter på krypen. Eller så finns det men får inte användas enligt EU-lagar. Vad vet jag! Just nu bryr jag mig inte om vad de använder.

När jag tänker efter borde det bästa sättet vara att kväva lusen. Som man gör med resistenta huvudlöss. Det borde gå att spruta ut medel som kväver lusen. Jag kanske ska köpa en säck paranix. Bara de utrotas. Helst för gott, överallt.

Paranix Spray

Kan detta vara vår räddning?

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: