Söderfors

Jag har längtat längtat och längtat efter att hitta en helg som passar för Christofer och mig att boka rum på en herrgård och bara få vara ensamma. Nu har vi äntligen lyckats.

Den 16 juli ska vi bo på Söderfors Herrgård och barnen ska vara med sin moster. Jag ser så otroligt mycket framemot detta. Ett helt dygn då vi bara kan vara med varandra.

Värdefull tid då vi enligt min plan ska:

  • Bubbla på rummet(dricka alltså, ej bada)
  • Hångla utomhus
  • Äta trerätters
  • Konversera
  • Ha massor av sex
  • Ta en promenad
  • Sova

Hur Christofers plan för dygnet ser ut vet jag inte, men jag tror han är inne på samma spår som jag.

Nu ska jag försöka hitta riktigt snygga underkläder tills dess. Det blir en rolig utmaning.

 

Sjuåringen

Idag har vi firat världens bästa sjuåring.

Nu skulle jag kunna skriva något om hur fort tiden går och hur jag inte kan förstå att han blivit så stor, men nej. Det känns som han alltid funnits hos oss och när han kommer med sina frågor och funderingar förstår jag inte att han endast är sju år. Han är så klok och vetgirig. Jag älskar det hos honom.

20160609_230320

Födelsedagen började med att Julian själv kom upp och frågade hur länge han skulle behöva vänta. Grabben hade tydligen vaknat väldigt tidigt och sedan tröttnat på oss som aldrig kom och sjöng.

Kraven han hade inför födelsedagen var:

  • Frukost på sängen i form av munkar. Helst likadan som de han åt på Cypern.
  • Sång på svenska, engelska och spanska.
  • Marsipantårta
  • Lego Marvel Avengers. Fick han inte det skulle han gråta.

Munkar köpte Christofer på Dunkin’ Donuts och var supergoda. Dock inte lika bra som på Cypern tydligen. Sång blev på svenska. Marsipantårta fick han. En bit åt han upp och en tappade han på golvet. Spelet fick han så inget gråtkalas.

Dessutom fick han en superfin cykel av sin farmor, farfar & co och cykelhjälm av faster. Av morbror Matte och Josefine fick han fotbollskläder. Perfekt.

Dagen blev så bra och en mycket nöjd sjuåring somnade alldeles försent.

Längtan efter ensamtid för två

Jag längtar så mycket efter att få vara helt ensam med Christofer. Vi planerar att åka till Högbo en helg, men att hitta en helg som passar verkar grymt svårt.

Jag vill så gärna ha flera timmar, många timmar utan barn. Bara med Christofer. Då vi kan:

  • Konversera utan avbrott för att något av våra barn kräver uppmärksamhet
  • Vi kan äta i lugn och ro
  • Ta en lång promenad hand i hand(Dock inte överdrivet lång. Någon naturmänniska har jag ej blivit.)
  • Dricka bubbel
  • Få användning för mina sexiga underkläder som glöms bort här hemma
  • Hångla utomhus
  • Spendera hela dagen i sängen, om vi vill(Speciellt om det regnar, då ryker promenaden)

Ska det vara så svårt att få till detta snart?

 

Att fylla år…

Jag tycker om att fylla år men…

har inte varit överdrivet förtjust i att bli äldre. Efter 35 har jag dock funnit att även det har sin charm. Jag känner mig mycket lugnare nu än för 15 år sedan och jag skulle verkligen inte vilja vara 20 igen. Inte med den osäkerheten och rastlösheten jag kände då.

Livet är så mycket bättre nu. Det finns fortfarande saker jag vill göra. Saker jag vill förändra. Sakta men säkert tar jag mig dit jag vill.

Om 8 dagar blir jag 37 och allt känns som det ska. Mitt liv är riktigt bra. Jag är precis där jag vill vara.

Med Christofer, våra söner och all kärlek.

Jag har det fint.

Ett år sen

Nu är det precis ett år sedan jag arbetade. Ett år har gått sedan jag på torsdag den 5/3 avslutade arbetsdagen med orden: ”Trevlig helg, vi ses på måndag”.

Hade sett framemot denna helg så länge för vi hade köpt biljetter till premiären av Faust. Vi gick på den. Suverän föreställning och vi åt maten. Den var riktigt god, men jag kämpade oerhört med graviditetsillamåendet. Lördagen kom och jag låg däckad. Kunde inte behålla något alls, söndagen lika illa. Jag var så orolig för hur denna graviditet skulle arta sig. Måndag kunde jag knappt stå upp så jag sjukanmälde mig och ringde sjukhuset. Fick åka dit med en gång och blev satt på dropp. Det var bara första av många sjukhusbesök.

Jag är glad att jag inte visste då hur dålig jag skulle bli.

Men nu sitter jag här, ett år senare, med Herman som på tisdag blir 5 månader. Herman, som är världens gladaste bebis. Som charmar skiten ur alla som träffar honom.

Vår Herman, som vi älskar honom.

Förra året var otroligt jobbigt, men så värt det.

Strumpor

Under de snart 8 år vi varit tillsammans har Christofers strumpor varit ett återkommande irritationsmoment för mig. Det är faktiskt först när vi flyttade till denna lägenhet som det började kännas lite bättre.

Kanske är det för att jag slipper se strumporna så ofta nu. De ligger mest här:

wp-1455786175602.jpg

Jag har stört mig på att:

  • De slängs överallt(under matbordet, soffan, sängen, datorbordet)
  • De läggs sällan i tvätten
  • De fastnar i dammsugaren
  • Strumpor är äckliga

Nu ska vi också komma ihåg att jag har otroligt svårt för fötter. Och eftersom strumpor sitter på dessa äckliga fötter blir strumpor per automatik även de äckliga. Särskilt strumpor som en haft på sig hela dagen. De är smutsiga. Det är strumpor jag inte vill ha i min säng eller nära mig på något vis.

För ett tag sedan när jag stod och parade ihop Christofers nytvättade strumpor såg jag att hans nya gråa hade en färgrand inuti. Tänkte först ”nu måste jag se till att para ihop rätt”, men vid närmare eftertanke bestämde jag mig för att strunta i det. Att bara para ihop utan att behöva kolla gick snabbare och vem skulle ens se randen? Den sitter ju på insidan. Dessutom var jag övertygad om att C inte alls skulle bry sig. Han är inte en sådan person. Jag menar, bryr han sig inte om att stryka sin skjortor så kan väl ändå inte en sketen färgrand på strumpornas insida har nån betydelse.

Jag hade fel!

Det störde honom. Och innerst inne blev jag glad för det. Nu har han bevisat att det inte bara är jag som stör mig på liknande saker.

wp-1455786170290.jpg

Jag hoppas att nästa steg är att han ser det problematiska i att ha tisdagsstrumporna på en fredag.

 

Trots denna avsky för både fötter och strumpor har jag någonstans under dessa år förändrats och nu för tiden kan jag t o m röra vid Christofers fötter.

Både med och utan strumpor.

Det måste vara kärlek.

På andra sidan bebisen..

I morse kände jag att nu får det vara nog. Nu vill jag sova nära Christofer igen. Jag vägrar somna en natt till i ensamhet på andra sidan bebisen. Nu vill jag somna med den jag älskar tätt intill.

Inte en enda natt sedan Herman föddes har vi sovit nära varandra och nu lider jag av Christoferabstinens. Dessutom vill hela jag ta igen all närhet som gick förlorad under graviditeten. Så jag bäddade rent i sängen och flyttade Hermans lilla bädd till ena sidan. Så länge han inte rullar kan han faktiskt sova så. Sedan blir det egen säng om han går med på det.

wpid-wp-1446049471410.jpg

Nu väntar jag bara på att kärleken ska komma hem från jobbet och att klockan ska bli sovdags.

Fyra dygn

I fyra dygn har du nu funnits utanför min kropp.
I fyra dygn har jag vetat vem jag älskat i så många månader.
I fyra dygn har jag betraktat dig. Lärt känna ditt ansiktes konturer, minerna du gör när du är vaken, sover och äter.
I fyra dygn har du mest legat stilla vid mitt bröst och känt kärlek och trygghet.
I fyra dygn har jag fascinerats över hur liten du är.
I fyra dygn har jag otaliga gånger dubbelkollat att du andas.

I fyra dygn har du funnits hos oss på riktigt och jag förstår inte hur vi någonsin kunde vara utan dig.

Kärlek 💕 😍 💜

Nåt jag längtar efter..

Just nu är jag så grymt sugen på att dra iväg en helg, vartsomhelst, med Christofer och bara må bra. En helg där vi inte ha några andra planer än att äta gott, dricka gott och spendera mesta tiden på hotellet. En sådan helg kommer givetvis, men knappast detta år.

Snart är bebis här och vi vill inte lämna mini första tiden. Ska låta hen bli några månader i alla fall. Sedan får någon gärna passa ungarna en helg så vi kan få lite ensamtid.

Hade väldigt gärna haft en sådan helg i början av januari då Jason Isbell spelar i huvudstaden. Ypperligt hade då varit att lämna barnen hos storasyster, men men. De ska tydligen till USA och jag tvivlar på att de tar ett tidigare plan hem för att uppfylla min önskan…

Eller?

Älskade mage

Graviditetsbesvären till trots, inget kan få mig att inte älska denna mage.

wpid-wp-1443127279545.jpg

Och snart är den borta. Längtar så tills mini kommer ut,

men det kommer kännas tomt utan hen sparkandes och bökandes inuti.

Tänk så mycket kärlek en kan känna för någon som inte fötts än.

Jag är överväldigad.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: