På soffan ligger Julian, däckad i feber och med kroppen full av koppor. Min stora sexåring som just nu är så liten och ynklig. Jag hoppas innerligt att det värsta är gjort tills imorgon så han börjar må bättre.
Sedan har vi lille Herman som även han börjat bli prickig. Oroar mig för hur han ska må när sjukdomen avancerar och kopporna blir större.
Oro oro.
Det känns i hjärtat.
Alltså, när jag i huvudet planerat allt inför julen räknade jag inte med vinterkräksjuka. Och visst, det är ALDRIG lägligt med magsjuka, men kom igen, en vecka innan julafton liksom…
Julian spenderade hela natten med att kräkas ner sängen, en påse och en hink. Idag, när jag har massor med tvätt, tackar jag Christofer för tvättmaskinen han köpte för nåt år sen.
Trots obefintligt med sömn, magont och kräkningar är han riktigt pigg idag min lille sexåring. Och när jag, i morse, frågade hur han mår efter natten svarade han:
”Jo d känns svårt att spy nu, men om 4 timmar blir det nog lättare.”
Nu sitter han och spelar x-box i Elians rum och verkar riktigt nöjd med tillvaron.
När han lekte i sitt rum frågade han
om han är frisk nog att röra
sådant som bara han ska använda.
Jag har nu lovat mig själv att inte känna efter för mycket och inte oroa mig. Kan ju i alla fall inte påverka huruvida vi andra drabbas av kräkskiten.
Den 8 oktober på eftermiddagen rullade vi ut från sjukhusets parkering och vidare mot skolan för att hämta Julian. Med oss i bilen hade vi en alldeles nyfödd, ännu namnlös, liten knatte.
Det var en mycket stolt och glad sexåring som småsprang fram till bilen för att försöka få en glimt av den lilla i framsätet.
Har jag blivit storebror frågade han glatt? 
Gladaste storebror
Jag kommer för alltid att minnas detta ögonblick. Lyckan i Julians blick och glädjen i hans röst då han såg sin lillebror för första gången. Älskade barn.
Och en mycket stolt storebror är han givetvis än. Det går inte en dag utan att han vill vara med Herman. Syskonkärlek.
Igår hade jag äntligen tid att gå igenom förrådet inför flytt. Det var så skönt och roligt att gå igenom alla säckar med kläder. En hel del slängdes, men så hittade jag en del fina kläder också. Både till Julian och mini. Det kändes ungefär som att fynda saker till bra precis. Kläder jag glömt att grabbarna haft dök upp och jag var mycket nöjd när jag släpat hem de två säckarna.
Apropå bebiskläder vill jag minnas att jag hade bebiskläder i överflöd då jag väntade Julian. Så är inte fallet nu och det känns bra. Vi har kvar en del fina kläder från båda grabbarna, men möjligheten att köpa nytt finns och det ser jag så mycket framemot.
Lite av allt jag hittade.
Julian blev överlycklig för Batmantröjan, precis en sån som han ville ha tydligen. 🙂
Sedan hittade jag även en liten T-shirt med texten ”Boys will be boys” men den åkte i slängsäcken. Gillar verkligen inte det budskap den ger.
Lite mer genustänk tack!
Inom loppet av en vecka har Julian blivit bjuden på 2 kalas och det känns så varmt och glatt i mitt mammahjärta och i tankarna planerar jag redan hans 6-årskalas i juni.
Samtidigt tänker jag på detta med kalas, hur allt förändrats sen jag var liten själv. Hur allt blivit så stort och onödigt dyrt.
Är det nu jag ska börja spara pengar för att göra det bästa coolaste kalaset? För det är väl så idag? Ta hela ditt sparkapital och överträffa alla andra. Och till de som inte dyker upp skickas en faktura… Idioti.
Nej. Julian ska givetvis få ha ett kompiskalas när han fyller, men det blir ett traditionellt med varmkorv, tårta och fiskedamm. Och jag hoppas innerligt att dessa 2 kalas han ska på nu är lika enkla. Det ser så ut i inbjudan i alla fall och det glädjer mig.
Så oerhört dumt att redan vid tidig ålder lära barnen att kalasen är bättre ju mer en spenderar.
För några dagar sedan insåg Julian att köttet vi äter är ”gjort av djur”. Sedan den insikten slog ner hos honom som en bomb vägrar han äta kött. Han har t o m beställt vegetariskt på dagis och säger att han aaaldrig någonsin mer kommer äta kött.
Hans frågor om vårt köttätande har varit många.
Nu har han lovat att äta ALLT, även om det är äckligt, så länge det inte är ”gjort av djur”.
Älskade lille vegetarianen vår.
Den senaste veckan har Julian pratat otroligt mycket om kärlek, att älska någon och drömmar. Underbart med alla hans funderingar.
Dessutom sjunger han små påhittade kärleksvisor:
”Kärleken är för oss och
kärleken är för att du är så lycklig”
Och
”Du är så vacker och du är så kär i min pappa
Ni ska gifta er tycker jag”
Vill minnas att även storebror hade en sådan här period, då kärleken flödade och han var euforiskt lycklig. Sedan gick det över och tonårsbeteendet började visa sig.
Idag var jag ner på stan med Julian.
Han ville inte alls gå och han gnällde oavbrutet. Han skrek inte utan gick och smågnällde.
När vi är inne på HM, för att byta ett par byxor, går en gubbe förbi Julian och säger
”håll käften ungjävel” till honom.
Jag frågade snabbt vad han sa och han mumlade något till svar.
Sedan fortsatte jag med att säga:
Det är bättre att du håller dig hemma om du ska störa dig på barn. Barn låter ibland. Jävla gringubbe. Gå härifrån.
Sen gick han.
Detta gjorde mig så ledsen och så arg.
Ska inte barn få vara barn? Barn är glada, arga, ledsna, gnälliga etc. Och ja, de är det på allmän plats.
Och jag kan ta att okända säger ifrån till mina barn om de beter sig olämpligt, men ALDRIG på detta vis.
Och till min Julian, fina lugna Julian som som inte gör mycket väsen av sig.
Idag hade han en dålig dag och det var tydligen helt fel.
Kusinerna spelar x-box
Själv dricker jag första koppen kaffe och funderar på livet i allmänhet.
Jag har semester denna vecka. En vecka av lättja, lathet och småförsök att roa femåringen. Det roliga är att jag tog semester denna vecka enbart för att elvaåringen fyller tolvåring och för att det är hans sista vecka på sommarlovet. Tänkte att vi skulle spendera denna vecka tillsammans och hitta på roliga saker.
Men icke. Han drog till Turkiet med sin far. Vilket i sig, är väldigt roligt för honom. Och skönt för oss båda. Det kan bli ganska intensivt mellan oss ibland. Nu får vi en välbehövlig paus.
Snackade med honom igår och han var så glad. Jag är så lycklig för hans skull. Vet hur mycket han längtade efter att åka utomlands.
Så… Planen för denna vecka är nu följande:
Mitt mål är att komma tillbaka till jobbet, pigg & utvilad, nästa vecka!
Missanwe's tankar 
