Dåligt morgonhumör

Jag vaknar oftast på bra humör. Slår upp ögonen i sängen och känner att detta blir en bra dag. Allt känns frid & fröjd.

Tills jag stigit upp.

Då förvandlas jag ibland(ofta om ni frågar C) till monstret som irriterar sig på allt och alla. Utan anledning. Jag vet att det är dumt. Jag vet att det är omoget. Jag vet att det är något jag måste ändra på. Men, ibland kanske folk bara kan låta mig vara. Ge mig en kopp kaffe och låt mig sitta och monstra en stund för mig själv. Det går ju alltid över. Till slut.

Detta händer som tur är inte varje dag. Men idag är en sådan dag då jag tycker att alla stör mig lite. Att jag dessutom känner mig lite krasslig(begynnande förkylning) gör inte detta monster gladare.

 

Sovrummet är snart vårt

Efter så många månader med ett rum som varit saneringsobjekt, ”pestsmittat” och förbjudet området, känns det nu konstigt att barnen får vara därinne igen. Under lustiden har vi(Christofer) naturligtvis sovit i rummet som man måste. Men barnen har fått hålla sig därifrån.

Inatt var så första natten på länge som Julian sov hos oss. Och nu vill han inte komma därifrån. Skönt att äntligen få ligga i mammas och pappas säng. Speciellt då man är sjuk och inte orkar någonting alls.

Nu har vi inte sett ett lusspår på snart tre veckor. Men jag ropar inte hej än. Så envisa som dessa löss var så skulle det inte förvåna mig om det ligger en liten jäkel och lurar i någon vrå.

Nejdå, för säkerhetsskull väntar jag några veckor till innan jag börjar använda garderoberna igen. Just nu vågar jag inte.

Förkyld och sanering

Den tunga jobbhelg som var, tog verkligen musten ur mig. Nu värker halsen, snoret rinner och jag känner mig dassig som sjutton.

Ändock måste jag finna styrkan att förbereda för sanering número 7. Vi har inte våttorkat golvet sedan i juli. Det ska jag göra idag(om det så ska ta hela dagen). Sedan kommer jag troligen att däcka. Eländigt.