En helg att minnas

Sammanfattning av förra helgen:

  • Mycket kärlek
  • Festival
  • Väldigt bra musik
  • Nya band  -väldigt bra band
  • Många öl
  • Ett par cider
  • Lite bubbel
  • Nån vända sex
  • Fotboll
  • God mat. Mycket mat.
  • Lycka

 

Och slutligen hittade jag oss faktisk på Youtube. På ett hörn.

När vi njöt till den fantastiska musiken av Jason Isbell. Sjukt bra. 

Vill höra honom live igen och igen och igen.

Konserter

När jag var yngre, mellan 17-21 år, gick jag ofta på konserter. Har sett Smashing Pumkins, REM, Heather Nova, Jewel, Ani DiFranco, U2, radiohead och många fler. Konserter var något jag älskade.

Är något jag älskar.

Sedan fick jag barn och konsertmöjligheterna fanns inte riktigt. Inte lika ofta. Annat kom i vägen.

Nu har det ändrats igen. Nu har jag möjligheten att gå på konserter. Och jag har förmånen att ha en sambo som älskar musik och livespelningar lika mycket som jag gör. Hur underbart är inte det?

Arcade Fire konserten på Gröna Lund i fredags är utan tvekan en av de bästa konserterna jag varit på. Detta trots att jag knappt hade hört dem innan. Idén att se dem var helt och hållet Christofers, vilket jag är lycklig för idag. Märks tydligt att han känner mig.

Längtar nu mer än någonsin till nästa konsert. Musik må låta bra i mina högtalare, men ingenting gåt upp emot att se en artist/ett band man verkligen gillar live. Den känslan är magnifik.

Härnäst ska vi se Jason Isbell i Uppsala och i vinter blir det Iron & Wine i Göteborg.

Jag är lycklig.

Att prata engelska

Nu är det dags att ruska om huvudet. Få fart på den engelskspråkiga delen av hjärnan och sätta igång med diverse pluggande.

Läser högt för mig själv. Tränar uttal. Enda gången jag läser högt är när jag är ensam hemma.

Att prata engelska gör mig otroligt nervös. Det är, för mig, mycket lättare att prata spanska. Jag har ett mycket större ordförråd på engelska, men har lättare att finna mig på spanska. Det flyter på bättre. Jag har lättare med uttalet. Engelskan fastnar i halsen och blir grötig. Mycket av nerver förmodar jag.

Och att snacka engelska inför Christofer är stört omöjligt. Jag får tunghäfta, blir nervös och kan inte få fram ett ord. Han är så mycket bättre på engelska och jag jämför mig med honom. Idiotiskt.

Sätt mig en situation där jag MÅSTE snacka. Det kanske löser det hela.

Kvalitetslördag

Ensamma hemma, bara Christofer och jag. Hur underbart är inte det! Nu ska vi njuta av varje sekund och bara ägna oss åt varandra. Något vi så väl behöver. 

Följande timmar ska vi:

  • Dricka vin
  • Snygga till oss
  • Äta god mat
  • Prata
  • Skratta
  • Dricka vin
  • Ha massor av underbart sex
  • Lyssna på bra musik
  • Dricka drinkar i hotellbarer
  • Ramla i säng så sent som möjligt
  • Sova så länge som möjligt

Och nu till den bra musiken!

 

 

 

 

Hockeyhelg

Förväntansfulla barn! Kämpande barn! Glada barn! Trötta barn!

Glada föräldrar! Stolta föräldrar! Hesa föräldrar! 

Hockey! Hejaramsor! Applåder! 

Mål!

City Gross Cup!

Sundsvall!

HEJA BRYNÄS!

På fredag tar vi tåget mot Sundsvall och en helg fylld av hockey. Ska bli lika roligt som alltid att heja på våra brynäsgrabbar! 

Veckans planering

  • Måndag: Träna. Rensa bland Elians ytterkläder. Jobba kväll. C kommer hem.
  • Tisdag: Jobba dag. Städa. Rensa bland Julians kläder. Fotbollsträning för Elian.
  • Onsdag: Träna. APT. Hockeyträning för Elian.
  • Torsdag:Ledig. Leka med Julian. Tvätta. C kommer hem och har kioskpass på Läkerol. Elian ska vara puckpojke. 
  • Fredag: Jobba dag. Samtal med Elians lärare. Fotboll- och hockeyträning för Elian. C kommer hem.
  • Lördag:Träna. Jobba kväll.
  • Söndag: Jobba från morgon till kväll. Elian har träningsmatch. Hockey.

Ser ganska bra ut. Inte så fullbokad denna vecka ändå. Kanske kan klämma in en visit hos morsan eller hos något syskon. Om nån vill träffa mig? 

 

Sovrummet är snart vårt

Efter så många månader med ett rum som varit saneringsobjekt, ”pestsmittat” och förbjudet området, känns det nu konstigt att barnen får vara därinne igen. Under lustiden har vi(Christofer) naturligtvis sovit i rummet som man måste. Men barnen har fått hålla sig därifrån.

Inatt var så första natten på länge som Julian sov hos oss. Och nu vill han inte komma därifrån. Skönt att äntligen få ligga i mammas och pappas säng. Speciellt då man är sjuk och inte orkar någonting alls.

Nu har vi inte sett ett lusspår på snart tre veckor. Men jag ropar inte hej än. Så envisa som dessa löss var så skulle det inte förvåna mig om det ligger en liten jäkel och lurar i någon vrå.

Nejdå, för säkerhetsskull väntar jag några veckor till innan jag börjar använda garderoberna igen. Just nu vågar jag inte.

Saneringsonsdag

Så, nu har saneringsfirman varit här igen. Idag slängdes värmetältet(ännu en gång) upp i vardagsrummet och rubb och stubb från sovrummet slängdes in i det 100-gradiga tältet. Möbler, tavlor, lampor och böcker. Ja allt som fanns i rummet. Dessutom sprutade de hela rummet med gift. Golvet var fortfarande fuktigt(indränkt efter mitt önskemål) när vi kom hem åtskilliga timmar efteråt.

Nu kan vi inte göra annat än att vänta, kolla efter nya lusspår och hoppas på det bästa. Nån gång måste ju helvetet vara över!!!

Sedan har jag funderat på hur jag ska kunna sova i rummet igen. Även om krypen till slut är borta är inte min fobi det. Jag drabbas av en inre panik varje gång jag går in i rummet. Idag hoppade jag högt när C rörde vid min armen då vi stod och kollade väggarna. Vet inte vad jag trodde, att en jättelus attackerade kanske.  Jag är verkligen på helspänn!!!

Nu ser jag tre olika alternativ:

1. Jag somnar på soffan sedan bär C in mig i sovrummet. (Fördel: jag slipper våndas till sömns. Nackdel: C kommer aldrig orka bära mig.)

2. Jag börjar med att ligga i sängen 5 min, för att sedan öka tiden varje dag. Till slut måste jag få ihop en hel natt.

3. Vin. Bubbel och en whisky.

Byte av rum

Jag har funderande hit och dit. Vägt nackdelar mot fördelar. Samtalat med syster. Planerat allt i mitt huvud. Frågat barn och sambo. Och nu har vi kommit fram till att det är dags att röra till här i hemmet lite.

Barnen ska nu få dela rum. Och då behöver de det största rummet. De får således ta över mitt & Christofers fina fina rum. Det är med sorg i hjärtat jag lämnar över det. Vi kommer att ta över Julians rum och Elians rum blir ett kontor/musikstudio. Christofer behöver en lugn plats för sina studier och jag behöver en plats för mitt skapande av musik.

Låt röran börja!

 

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: