Cykla dag 2

Jag gjorde det!

Jag cyklade till stan och hem igen igår. Inte så lång sträcka, omkring 6km sammanlagt, men jag gjorde det! Så jäkla skönt att känna friheten och vinden i ansiktet då jag trampade mot Haarlems centrum. Min uppmärksamhet på allt omkring mig var hundraprocentig och jag gjorde inte ett enda misstag… denna gång. Misstagen kommer helt klart att komma så småningom och då troligtvis genom att jag av misstag cyklar mot enkelriktat för det är omöjligt att hålla reda på hur cykelvägarna går överallt. Valde att ha hjälmen på mig och det var rätt beslut, brukade alltid använda hjälm då jag cyklade i Sverige så kändes bara dumt att strunta i den nu. då jag bor i en stad där antalet cyklister är så mycket större. En kombination av att vara lugn och uppmärksam, följa regler och lagar samt bära hjälm känns som det bästa sättet för att undvika olyckor.

Idag cyklade jag till Hermans skola vilket innebar ny väg och nya saker att oroa sig för, men det gick bra även idag. En sak jag igår insåg är att min ringklocka på cykeln saknas. Detta är ett bekymmer eftersom behovet av ringklocka är stort och enligt lag måste jag ha en. Nå väl, får köpa en då jag ska till cykelbutiken för att betala/montera cykelsitsen vi beställde till Herman. Nog för att Herman håller på att lära sig att cykla själv, men han är varken redo för längre sträckor eller att cykla där trafiken är hög än. Kommer bli perfekt för honom att sitta bak på min cykel och fint för mig med lite extra motstånd. Har ju insett att jag genom att cykla återuppväckt muskler som slöat alltför länge, det känns.

Qibbel 6+ Junior Fietsstoeltje Achter - Zwart
Det är en sits av denna typ som vi beställt till Herman.

Ska även köpa denna och montera fast fram på cykeln eftersom jag inte har någon cykelkorg:

Fiets Transportrek Voordrager 28 inch + Fietskrat Kunststof 40 liter Zwart

Den jag hade förr blev stulen tyvärr. Egentligen känns det rätt bra nu för denna typ av korg kommer vara så mycket bättre då jag ska cykla och handla eller ha med saker till nåt badställe eller nåt annat roligt framöver.

Fler uppdateringar angående mitt cyklande kommer framöver!

Goedemorgen schildpad!

Jag är otroligt off nuförtiden. Jag brottas med allehanda känslor och oknytt och livet är stundvis så jobbigt att jag trycker ner alla känslor och lägger locket på. Det kommer ju bli bättre till slut och förhoppningsvis exploderar(imploderar?) jag inte innan det sker. Livet i en pandemi är inte att leka med även om en inte personligen drabbats av viruset. Detta skulle ju vara tiden då vi njöt och gjorde oss hemma i vårt nya land.

Njuter gör vi ju på sätt och vis ändå. Jag njuter speciellt då jag gör framsteg i nederländskan. Börjar äntligen koppla ordens ordning i meningar, som för en annan inte alltid är logisk: ”Ik drink wijn, zodat ik vriendelijk blijven” – Verbet sist i bisatser vilket får mig att känna mig som Yoda. Misstag gör jag hela tiden, men så är det ju att lära sig ett nytt språk. Jag ser framemot att få höra nederländska mer då livet är lite som förr. Hursomhelst gör dessa små framsteg mig så himla glad för det har stundvis känts som att jag inte kan lära mig ännu ett språk. Jag använder mig av två olika plattformar, den med de roligaste meningarna är helt klart Duolingo. Där får jag lära mig meningar som:

  • Ik ben geen appel
  • De jongen loopt over de oude schildpad.
  • Meer vrouwen minder mannen! ♀️💪🏻♀️
  • Goedemorgen schildpad.
  • Vissen zijn vrienden geen eten.

Tveksamt om jag kommer ha användning för alla duolingomeningar i det verkliga livet, dock.

Nu är det dags att ta tag i denna dag och se till att vi kommer ut en stund med solen skiner. Herman ska få träna cykling lite och jag ska njuta av en promenad.

Happy Friday!

Förändringar

Jag är inte den som gillar förändringar, inte för att de skrämmer mig(kanske lite) utan mer för att jag är bekväm av mig. Att lära sig nya saker tar tid och jag tänker alltid ”varför ändra något som redan är bra?”. Ni behöver inte berätta varför, jag förstår och vet. Och visste jag inte kan jag ta reda på sådant själv. Jag har rätt svårt att förstå att jag verkligen, efter så många år i Gävle, brutit upp från den staden och flyttat. Och inte bara till en ny stad utan till ett helt nytt land. Stundvis känner jag mig rätt modig och äventyrlig. Vem är jag ens?

Hursomhelst, att flytta till ett nytt land innebär så många förändringar på så kort tid att det nu känns som att mitt huvud ska explodera(implodera?) av all ny information. Tänkte först skriva kunskap, men då jag inte kan påstå att jag tillgodogjort mig all information än kan den inte kallas kunskap. Det kommer stegvis skulle jag tro. Idag har jag fått mitt nya bankkort och en dosa för att logga in på internetbanken. Det är en sådan där stor klumpig dosa som nordeaanvändare får dras med. En sådan jag alltid vara glad över att få slippa. Nå väl, den tiden är förbi.

Att åka kollektivt i ett nytt land är inte alltid det lättast. Speciellt när en ska försöka lista ut hur det funkar och vad som blir bäst. Det jag lärt mig än så länge är:

  • Du måste checka in och ut överallt; på tunnelbana, spårvagn, tåg och buss.
  • På de flesta spårvagnar finns en informationsdisk i mitten/bak av tåget där du kan köpa biljett ombord
  • Spärrarna vid dörrarna på spårvagnarna är i perfekt ”slå-Herman-i-ansiktet-höjd” vilket han fick erfara då jag släppte spärren rakt i ansiktet på honom. Inte mitt stoltaste ögonblick som förälder.
  • Kollektivtrafiken är bra och du tar dig överallt rätt smidig, men det bästa i detta land är nog ändå att vänja sig vid att cykla överallt.

Toalettpappret i detta land ska vi inte ens tala om. Det är så mjukt och skört att det smulas sönder så fort en använder lite. Jag vill ha toalettpapper liknande Serla som vi använde hemma. Jag letar vidare.

Page Toiletpapier Kussenzacht Design Voordeelpak 18 Luxe Rollen Productfoto  180x180
Förklaringen kan ju även vara att detta toalettpapper är för hundar.

Nu ska jag försöka plugga lite och senare måste jag ut och rasta barnen.

Vi fyller en vecka i Nederländerna

Nu har vi varit en vecka här i Amsterdam. Känslan av att vara på semester har varit påtaglig hela denna vecka. Vi har promenerat mycket, sett en hel del, käkat en och annan burgare(godast är utan tvekan Five guys) och låtit några få öl slinka ner. Det har blivit sena morgnar och kvällar. Barnen och vi har vänt på dygnet. Precis som det ska vara under semestern.

Igår var vi och registrerade oss i landet så nu känns det än mer att vi bor här. Vi fick våra BSN-nummer som motsvarar personnr typ och vi har öppnat bankkonton. Känns bra detta. Nu ska jag lära mig alla dessa nummer utantill. Sådant är bra att kunna.

Nästa torsdag ska vi åka och kolla på hus/lägenheter både här i Amsterdam och i Haarlem. Det finns så mycket fint så jag anar att det kommer bli svårt att bestämma sig. Vi kommer låta känslan för området, huruvida det är barnvänligt eller inte samt avstånd till barnens skol-a/or styra. Det får inte vara för krångligt eller ta för lång tid att lämna barnen. Tanken är ju att Julian ska kunna åka till skolan själv när han känner sig trygg nog. Räknar med att det tar ett tag i detta nya land(det tar även ett tag för mig). Emellanåt vill jag bara åka hem till tryggheten igen. Och till Elian.

Saknaden efter Elian har varit mycket stor denna vecka. Stundvis har det gjort så ont att jag knappt kan andas. Jag älskar att vara här, men jag avskyr att vara utan honom. Önskar så att han vore här med oss. Ser framemot att fixa till hans rum som han skulle gilla det så att han känner sig hemma då han kommer hit. Så fort vi vet när vi kan flytta in i en egen bostad ska vi köpa flygbiljetter till honom. Älskade unge som jag längtar efter att krama dig.

Planen för morgondagen är att ta spårvagn för att kolla in ett bostadsområde där det finns ett radhus vi gillar. Herman har tjatat om att åka spårvagn så det kommer troligtvis att bli succé.

Nu ska jag försöka övertala lille Herman om att han borde lägga sig. Speciellt om han ska orka med allt spårvagnsåkande imorgon.

Idag gick luften ur mig

Efter flertalet dagar i rad med många jobbpass, kryssning och andra inplanerade saker gick luften idag ur mig. Jag har varit oerhört sömnig hela dagen och har nästan inte orkat med något(förutom ett par maskiner tvätt och lite fika för Elian). Det har varit rätt segt, men en välbehövlig dag av lugn. Jag konstaterade igår att det är tur att jag inte har så många vänner för det skulle ta kål på mig om jag behövde avsätta mer tid för socialt umgänge än vad jag gör nu. Närmsta veckan är planen att inte umgås med någon förutom de nödvändigaste(familjen). Jag behöver tanka energi i min ensamhet för att ens orka med mig själv nu.

Elian, älskade storungen fyllde igår 17. Jag har svårt att ta till mig att han om ett år blir myndig. Jag kommer inte skriva något klyschigt som att ”tiden går så fort”. Tiden går lika fort hela tiden och när jag tänker på allt vi upplevt tillsammans är det självklart att han inte kan vara 5 längre. Men, det känns märkligt att vara förälder till en nästintill vuxen människa. Och en sådan ödmjuk, klok och fin människa. Hur hände det liksom?

Imorgon startar min tentavecka och jag kommer tillbringa så många timmar jag kan med näsan i böcker och anteckningar. Jag måste klara de två tentor jag har anmält mig till för jag vill verkligen inte ha många restuppgifter. Det gnager inom mig och gör mig orolig. Livet är nog stressfyllt ändå, utan den oron.

Nu ska jag gör mig själv en tjänst och duscha, sedan blir det lite soffhäng med C.

Studier och alla ”ups and downs”

Det är nu jag börjar vackla i tron på mig själv. Nu när jag påbörjat de två sista kurserna detta läsår så kommer tvivlet. Har jag verkligen lärt mig något? Vad händer sedan då jag läst klart denna utbildning, kommer någon ens vilja anställa mig? Kommer det finnas jobb att söka? Kurserna och deras innehåll far förbi som i ett töcken. Det är aktivitetssystem, projektplaner, kravspecifikationer, processgrafer och UML-diagram i en enda röra. Så mycket oro. Så många funderingar. Det rimliga nu, efter tre terminer på folkhögskola och snart två på högskola borde vara: ”I can do this” Hur många gånger ska jag behöva bevisa för mig själv att jag verkligen kan göra detta? Hur många gånger ska osäkerheten skölja över mig? Är det så här det ska vara? Hur ska jag någonsin kunna sitta på en anställningsintervju och framhäva det positiva med att anställa mig om jag inte ens kan se det själv?

När all denna oro drar in över mig känner jag att det lättaste vore att helt enkelt stanna inom vården. Där är jag trygg i min roll. Där vet jag vad som förväntas utav mig. Där gör jag inte bort mig. För det där med att göra bort sig är en del av min rädsla. Tänk om någon anställer mig bara för att sedan inse att jag egentligen är totalt inkompetent. Så många tankar och så mycket oro.

Idag är det måndag och redan andra veckan på det nya kurserna. Jag saknar fortfarande boken till kursen i projektledning ur ett ledarskapsperspektiv. Hoppas den kommer snart. Adlibris är inte jättesnabba. Under tiden får jag kolla på föreläsningar och fokusera på att lära mig programmering i språket C.

Nu är det dags att fixa en kikaremacka till Herman, lilla sjuklingen som är hemma med mig idag.

Vägen till en akademisk utbildning

Nu har jag läst och blivit godkänd i fyra kurser på universitetsnivå.

Föga anade jag för några år sedan att mitt liv skulle ta denna vändning. I alldeles för många år gick jag omkring och kände mig misslyckad som inte fixat att ta studenten som alla andra ”normala” människor. Dessa år av destruktiva tankar och känslor var onödiga. Om jag kunde gå tillbaka och krama och mig själv och säga alla de där peppande orden jag hade behövt höra för att våga skulle jag. Men det går inte. I många år gick jag omkring och önskade att jag vore lite smartare, jag önskade att jag skulle ha det som krävdes för att fixa gymnasiebetygen. Längre än så tänkte jag inte eftersom tanken på att studera på högre nivå var främmande och otänkbar för mig. Det var för alla andra, men inte för mig.

När jag sedan fick nys om att en folkhögskola hade öppnat i Gävle sökte jag dit. Tre terminer tillbringade jag där innan jag äntligen hade mitt efterlängtade gymnasiebetyg. Under de tre terminerna lärde jag mig mycket om mig själv och jag insåg varför det inte fungerat att studera tidigare. Det var inte mig det var fel på, det var studieformen och en del andra saker som gjorde det svårt för mig. Med större självkänsla än på länge stod jag där i juni 2018 med en avklarad gymnasieexamen. Känslan var obeskrivlig, glädjen och lyckan. Jag var inte misslyckad.

Sommaren var en enda lång väntan på antagningsbesked från de högskolor/universitet jag sökt in på. Oron var påtaglig och jag var långt ifrån säker på att jag skulle komma in. När antagningsbeskedet sedan kom låg jag som reserv på mitt förstahandsval, men jag hade kommit in på en utbildning vid Karlstad Universitet. Jag tackade jag till den jag kommit in på och nu läser jag ”IT, affärssystem och projektledning”. Det är inte lätt alla gånger, men jag älskar verkligen livet som student. Det är stundvis stressigt och frustrerande, men mest av allt är det roligt. Jag suger åt mig kunskap som en svamp och äntligen efter alla dessa år börjar osäkerheten och alla destruktiva känslor att släppa. Jag är inte misslyckad och jag är smartare än jag trodde. Jag grämer mig inte längre över det jag inte fixade förr utan nu klappar jag mig själv på axeln och känner mig stolt över hur långt jag kommit.

I CAN DO IT!

Denna förbannade trötthet

Jag är trött. Så där så att jag inte kan ta rationella beslut utan jag går mest omkring i en dimma. Mejlade nyss Christofer för att fråga om jag varit otrevlig, minns inte ens. Jag hade inte det så nu pustar jag ut lite. Så vad beror denna trötthet på då? Jo, följande:

  • Kring den 14 januari fick jag magsjuka
  • 18 januari skrev jag salstenta
  • 20 januari skrev jag hemtenta
  • Sedan fick barnen magsjuka
  • Sen blev Herman förkyld
  • Och Julian
  • Sedan Herman igen
  • Och nu Julian igen
  • Och för att riktigt drämma till tröttheten så var Herman på pissigt humör inatt. Lite p g a att han är Herman och har ett sådant humör. Mycket p g a ont i foten. Det är ett jäkelskap att ha platta fula Wendénfötter. Tack pappa!

Mitt i allt detta har jag dels gått omkring med oro över hur det skulle gå på tentorna, dels känt hur oron inför resan ökar gradvis. Allt gör mig nojig och orolig. Att inte klara kurserna, att vara utan barnen, att resa själv, att snacka engelska, att jag ska glömma passet, missa tåg, flyg o s v. Listan kan göras oändlig.

Nu är det tänkt att jag ska fixa till min del av en rapport vi fått backning på i en av de förra kurserna. Det kommer jag göra senare idag. Nu ska jag mest sitta och stirra på datorn, kolla Netflix och kanske sova lite. Jag behöver sova.

Projektledare och mansbebisar

Idag har jag sett denna bild på flertalet ställen på nätet:

Och ja, så här ser det ut hos oss. Och jag är övertygad om att det ser ut exakt så här i många heterosexuella förhållanden. Mannen glider runt på en jävla räkmacka och behöver eller vill inte bry sig om någon packning förutom sin egen, ibland kanske inte ens den, medan kvinnan(projektledaren) sliter arslet av sig för att komma ihåg allt och organisera.

Jag är sjukt less på detta.

Kommande sommar ska vi resa utomlands hela familjen. Vad händer då om jag bestämmer mig för att inte tvätta, packa och organisera allt veckan innan vi åker. Kommer C då ta det ansvaret eller slutar det med att vi får köpa diverse saker på plats? Jag har bestämt mig för att överlåta ansvaret för barnens packning till honom. Jag fixar alltid sådant, men nu får det vara slut på det. Sedan är det upp till honom om han vill skriva lista och vara organiserad eller om han packar i sista stund(med förhoppning att kläderna då är rena).

Varför är män sådana mansbebisar många gånger och varför ändrar de inte på sig? Det handlar ju inte enbart om tillfällen då en ska resa utan detta beteende genomsyrar hela vardagslivet för så många. Och de som har det jobbigast, stressar mest och sliter är vi kvinnor. Jag vill att män gör det vi kvinnor så ofta gör:

  • Plockar upp saker, t ex kläder som ligger på golvet, barnens leksaker o s v
  • Dammsuger utan att en behöver fråga eller be om det
  • Städar toaletterna
  • Fixar en inköpslista utan att fråga vad som finns hemma.
  • Som tvättar på eget initiativ
  • Planerar och lagar middagar oftare, och då inte enbart sistaminutenfix som pasta och korv.
  • Dammtorkar
  • Viker tvätt
  • Byter sängkläder
  • Alltid sätter i en ny soppåse efter att de tagit ut den gamla
  • Som har lika bra koll på vad som behövs städas, plockas, tvättas, fixas, slängas, handlas o s v som oss kvinnor. Ett jämställt förhållande kallas det visst.
  • INTE GÖR SAKER FÖRST EFTER ATT EN SAGT TILL, FÖR NEJ, DET ÄR INTE VÅRT UPPDRAG ATT PÅMINNA ER!

Utökat städningsansvar

Påtalade för Elian igår att han ska få börja ta hand om städningen av lilla badrummet som ligger i anslutning till hans rum. Han såg inte direkt road ut av det, men jag deklarerade direkt att jag minsann inte uppfostrar en son som, då han i framtiden eventuellt flyttar ihop med någon, inte kan sådana banala saker som att städa ett badrum, eller en ugn eller ett kylskåp. Eller städa överhuvudtaget. 

Vidare sa jag direkt att det inte kommer duga med någon fjuttig torka-av-handfatet- och vispa-runt-med-toaborstenstädning. Nej nej nej! Här ska det städas ordentligt. Funderar nu på att skriva en lista på det som skall göras så att han kan läsa in sig ordentligt på hur jag vill ha det. Något sånt här möjligtvis:

  1. Dammsug golvet
  2. Ha i wc-rent i toalettstolen och låt det verka medan du gör annat.
  3. Torka av spegelskåpet. UTVÄNDIGT OCH INVÄNDIGT! Glöm inte spegeln!
  4. Torka av handfatet. HELA handfatet, även runtom på sidorna och ner mot golvet. Glöm inte kranen. 
  5. Torka av dörr och handtag. Båda sidor!
  6. Är väggarna dammiga? Smutsiga? Elementet? Torka och gör rent i så fall.
  7. Torka av duschen och kolla om golvbrunnen behövs rengöras.
  8. Släng tomma schampo- och tvålflaskor.
  9. Gör rent i toastolen med borsten. Ta sedan en trasa och gör ren HELA toalettstolen. Du kan med fördel skölja av den med duschen.
  10. Släng svampen du använt och lägg trasan i tvätten.
  11. VIKTIGT: Tvätta aldrig toastolen först eftersom du använder samma trasa till allt.
  12. Använd rengöringsmedel, wc-rent och ättika(för att ta bort kalk). Osäker på vad kalk är? Den lite vitgula beläggningen som brukar finnas i toastolen, runt kranen vid handfatet, i duschen o s v. Du lär dig.

Lycka till!

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: