Vem får ta plats i ett kroppspositivt forum?

Såg en tråd där en person undrar om hen, som är normsmal och inte kämpar med träning, får säga att hen är väldigt nöjd med sin kropp eller om det är osympatiskt. Mina tankar om detta är att naturligtvis får du säga att du är nöjd. Kul för dig liksom. Grattis till det! Att människor tycker om sig själva och mår bra är aldrig fel.

Problemet är inte att normsmala människor utan bristningar och åderbråck är nöjda eller att de framhäver det. Problemet i samhället är att normen för det som är fint är en normsmal kropp utan åderbråck och bristningar. Kroppspositivet för mig handlar inte om att det enbart är tjocka människor som får synas utan det handlar om att jag vill se ett samhälle där kroppen inte värderas. Där vi är som vi är smala, tjocka, korta, långa, ljusa, mörka, håriga, med eller utan bristningar och åderbråck. För mig är det viktigt att inkludera alla kroppstyper, men inte framhäva någon av dem. Likväl som jag är nöjd över min smala fasta kropp ska jag kunna vara det över min tjocka sladdriga. Vi måste få ett samhälle där vi inte värderar varandra utifrån det ytliga.

Sedan är det rimligt att en normsmal kropp lämnar företräde till en tjock person i så kallade kroppspositiva forum då snacket handlar om det stigma att vara fet medför. Även om du gjort en kroppsresa från väldigt smal till normal+ har du ändå inte upplevt samma stigma som en 46+ sizer. Sedan kan du naturligtvis ha dina upplevelser av att din kropp förändrats med allt vad det innebär, det tar ingen ifrån dig.

Jag har gjort resan från extremt underviktig till smått överviktig. Visst påpekade folk att jag var smal då det var som värst. Jag fick en och annan gliring och frågor om jag hade anorexia. Källan till min låga vikt var ett oerhört destruktivt förhållande. När jag sedan började må bra och äta igen så ökade jag i vikt. Senaste åren har jag ökat p g a ålder I guess. Nåt hände efter 39 liksom och det är helt ok. Trots min ökande vikt har jag absolut inte upplevt diskriminering på samma vis som en fet person så jag stöttar den kroppspositiva kampen, men jag backar och lämnar företräde till dem som vet hur det är.

Nu finns det garanterat nån som sitter hemma och argt hävdar att ingen kan definiera vem som är tjock eller fet, men jo det går och är du det så vet du. Tjock är ingen känsla, att känna sig tjock innebär inte att du är det.

Slutligen vill jag säga att kroppspositivitet ska inkludera alla former av kroppar för det handlar ju om att vara positiv inför den kropp man har oavsett hur den ser ut.

Kroppen och jag

Vid denna tid på året brukar jag vanligtvis börja känna av ångesten inför sommaren. Ångesten inför värme, sol och bad. Jag har gömt mig i alltför många år. Jag har tänkt att min kropp inte får synas p g a ful och full av fel. Så djupt inpräntat har det varit att jag inte duger att jag sommartid kämpat hårt för att våga visa mig med bara ben eller i bikini. Ser inlägg i sociala medier om hur en på bästa sätt skaffar sig en bikinikropp, en sommarkropp. En kropp som passar in på stranden. En kropp som är snygg och sexig enligt normen. Den normen som uppkommit ur patriarkatet. Vad som är sexigt, snyggt, fint och kvinnligt är något som män präntat in i våra hjärnor. Vi ska ha former på rätt ställen. Vi ska vara mjuka, men fasta och knullbara.

Stöter på reklam för olika metoder att bli hårfri och ”fin” inför sommardagar med bara ben. Jag rakar mig sällan och jag reflekterar inte så mycket över håret. Det är en naturlig del av mig och jag låter oftast det vara kvar. Ibland får jag infall och rakar mig under armarna, men det händer alltmer sällan nu. Jag orkar inte lägga ner tid på sådant som för mig inte är väsentligt eller viktigt.

Jag har en kropp och den är full av minnen. Förr skulle jag ha kallat det skavanker, men inte nu. Skavanker låter som något negativt och min kropp är inte negativ. Jag älskar inte min kropp, men för var dag som passerar lär jag mig att acceptera den än mer. Jag har celluliter, bristningar och tunna åderbråck som slingrar lite fint på ena benet. . Jag är rätt vit, ibland lite grådassig i hudtonen och jag blir röd rätt fort. Brun blir jag om jag har tålamod och solar, vilket sällan sker. Tröttnar rätt fort då jag inte står ut med värmen. Jag är betydligt större än för 10 år sedan. Jag har en mage som putar, lår utan tillstymmelse av mellanrum och en rumpa som river ner saker(missbedömer storleken för jämnan).

Och vet ni, allt det känns rätt ok nu. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid känns ok. Jag har fortfarande dagar då jag ogillar det jag ser i spegeln, men den där intensiva avskyn har avtagit. Det är en härlig känsla.

Så i sommar tänker jag ta min kropp, slänga på mig en bikini, badräkt eller sommarklänning och bara existera fullt ut. Jag säger inte att det kommer bli lätt och jag säger inte att ångesten inte kommer greppa tag i mig, men jag ska göra mitt bästa för att vinna över saker som hämmar mig och inte låter mig leva fullt ut.

Heja mig!

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: