Blod är inte tjockare än vatten

Det är svårt att sluta tänka på saker och få ett avslut då vetskapen om varför allt blev som det blev inte finns. Idag är en sådan dag då jag tänker mycket, lite för mycket faktiskt. Tankarna far än hit än dit och de gör ont, mest för att jag inte förstår. Jag har inga problem om människor inte vill ha med mig att göra, men jag vill veta varför. Jag anser att det är oerhört fel att kasta bort en relation som funnits i så många år, allra särskilt om relationen sägs ha varit fin.

Vår släkt fungerar som så att blir vi oense om något så säger vi upp kontakten, vi reder inte ut något, vi kommunicerar inte utan vi lägger locket på och låtsas som att vi inte känner varandra längre. Vi förtränger att vi någonsin var en del av varandras liv, vi glömmer det förflutna och blickar framåt. Över alla gamla minnen som en gång var fina och minnesvärda kastas en skugga. En gång var vi en del av varandras liv, men så ville du plötsligt inte mer. Jag hade det på känns flera månader innan jag väl frågade dig om det. Sommaren efter mammas bortgång var det tydligt att du drog dig undan. Kanske hade jag gjort eller sagt något, det kommer jag aldrig få veta. Kanske var det p g a din dotter, även hon sa upp kontakten lite subtilt genom att blocka mig på facebook. Att de hände gjorde mig inte särskilt förvånad, hon kunde inte ta mina åsikter eller diskutera saker på ett konstruktivt sätt. Sådana människor är svåra att förstå sig på. Och sedan var de ju inte heller första gången hon sa upp kontakten med mig. I många år hade hon ju inte kontakt med någon i vår släkt, inte ens med dig. Äpplet faller inte långt från trädet, eller hur det nu heter.

Idag tänker jag att det så tydligt var din konflikträdsla som gjorde att du inte ville reda ut något eller säga som det var, i många år sa du till mig att du alltid var neutral då människor inom vår släkt var osams. Du var aldrig det, du var konflikträdd. Jag såg det inte då, men jag ser det nu.

Jag är inte arg på dig. Jag har aldrig varit arg på dig, men att förlora dig har varit en sorgeprocess. Då vår kontakt upphörde försvann för mig den sista i vår släkt som var kvar av mammas generation. Det är en märklig känsla.

Egentligen vet jag inte varför jag skriver detta, kanske är det mest för att själv försöka förstå. Jag bearbetar sådant som hänt genom att skriva. Inlägget är skrivet till dig, men för mig och du behöver aldrig någonsin läsa det. Vad du tycker och tänker om det är inte viktigt för mig längre.

En kommentar på “Blod är inte tjockare än vatten

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: