Nån gång blir jag nog klar med mina studier

Planen då jag började studera på universitetet var att jag skulle ta min kandidatexamen i informatik nu denna vår. Tyvärr blir ju inte saker alltid som vi tänkt. Livet kommer emellan och saker blir försenade. I mitt fall var det mammas plötsliga bortgång, flytten till Nederländerna och Covid som satte käppar i hjulet. Ser jag tillbaka på allt tid som gått sedan mamma försvann så hade jag logiskt sett hunnit med allt, men orken och kapaciteten att studera effektivt fanns inte.

Nu är läget bättre, men Covid ställer naturligtvis till det. Jag får ihop mina studier genom att sitta några timmar här och där vilket är frustrerande. jag saknar tiden i Sverige då jag hade 8 timmar i sträck då jag enbart kunde fokusera på mina studier. Som läget ser ut nu kommer jag förhoppningsvis vara klar i slutet av detta år. Möjligtvis har jag fortfarande någon restuppgift kvar efter det, men jag borde var redo att kolla mig runt efter ett jobb.

Och det är min första stora skräck just nu: att söka jobb. Jag vet inte hur man gör eller ens vad jag kan. Jag har nu studerat informatik; affärssystem och projektledning i 2,5 år och mest känner jag: Vad fan har jag lärt mig? Och vad för jobb kan jag söka? Alltså jag har ju lärt mig om olika slags system och vad de gör, men jag är fortfarande otroligt osäker på vad jag egentligen vill göra. Önskar att någon bara kunde bestämma det åt mig så att jag slapp fundera och ta beslut själv.

Min andra stora skräck för tillfället är att det kommer en dag, så småningom, då jag inte kan sitta bekvämt hemma i mysig pyjamas, rufsigt hår och plugga längre. En dag inom en överskådlig framtid måste jag ut bland folk och fä och bete mig civiliserat. Och med civiliserat menar jag lyssna på folk, prata med folk – vara social. Jag både längtar efter och avskyr tanken på det.

Vi får se hur det går.

Tillbaka till affärssystem, analysmodeller, html, css och javascript nu.