Tiden med småbarn sovande i samma rum är förbi och det känns smått melankoliskt inom mig nu. Att Herman är redo för att sova i eget rum finns inga tvivel om, det är mamman som inte varit redo. Inte är redo. I söndags sov han första natten i eget rum och det har gått över förväntan. Möbler har flyttats hit och dit och nu tror jag att vi hittat bästa lösningen. Det är svårt när rummet är i minsta laget och möbler/leksaker alldeles för många. Att Herman fortfarande sover i spjälsängen gör inte saken lättare. Planen är att försöka vänja honom vid den vanliga sängen fort nog så att mer yta frigörs i rummet. Detta blir nog bra så småningom.
Denna dag är vi hemma för plutten är sjuk och inte riktigt redo för tempot på förskolan än. Lugnt hemma är det dock inte, han är överallt och har energi som få. Humöret pendlar mellan busig/glad och arg/ledsen för att han inte får som han vill. Nu sover han och jag kan äntligen slå mig ner i fåtöljen och läsa Karin Boyes ”Kallocain”.
Missanwe's tankar 
Kommentera