Alltför jobbiga dagar

I torsdags drabbades Herman plötsligt av ett krampanfall. Det kom i anslutning till att han kräkts. Minuterna innan ambulansen kom var de värsta i mitt liv. Att inte veta hur det skulle gå med honom, om han fick tillräckligt med syre/luft eller om han höll på att kvävas var fruktansvärt plågsamt.

Nu är jag tacksam över:

• Mitt eget lugna och snabba agerande
• Ambulanserna som kom så fort
• Läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna på akuten och barnkliniken
• All kärlek och stöd från de omkring oss

Älskade unge, du skrämde mig. Nu måste jag landa i alla känslor denna händelse bringat. Jag måste försöka finna lugnet och tryggheten igen även då det är svårt. Tankarna kommer och går och fastän jag inte vill tänka på det kommer jag hela tiden tillbaka till ”tänk om det inte gått bra”.

Nu väntar fortsatt utredning så att vi får veta varför detta hände.

Herman, min fina tappra son. Jag älskar dig ❤