På soffan ligger Julian, däckad i feber och med kroppen full av koppor. Min stora sexåring som just nu är så liten och ynklig. Jag hoppas innerligt att det värsta är gjort tills imorgon så han börjar må bättre.
Sedan har vi lille Herman som även han börjat bli prickig. Oroar mig för hur han ska må när sjukdomen avancerar och kopporna blir större.
Oro oro.
Det känns i hjärtat.
Kommentera