Lite tråkigt med att få barn denna årstid är att en inte vill gå någonstans. Var jag än befinner mig ser jag potentiella smittokällor som jag inte vill utsätta lille Herman för. Jag kan nästan se hur virus av olika slag svävar omkring i luften redo att attackera min oskyldiga lilla bebis. Att Christofer nyss varit superförkyld gör inte saken lättare. Hade lust att sätta honom i karantän och kände paniken i kroppen varje gång han gick nära Herman. Att skydda honom från virus ute är en sak, men hemma blir det så svårt.
Min bacillskräck hjälper inte just nu. Känner för att desinficera alla som kommer hit.
Detta gör livet just nu ganska tråkigt. För nog skulle det vara trevligt att hälsa på kollegorna på jobbet, ta en tur inne på gallerian eller bara kunna ta bussen då min kropp inte orkar hur mycket som helst. Men vi låter bli och vi får ha tråkigt och gå mycket då Christofer inte skjutsar oss. Promenaderna denna vinter kommer att bli många, vilket jag enbart ser positivt på. Mina annars ganska starka ben är svaga och taniga och jag är förvånad över att de ens orkar bära upp denna kroppshydda.
Hursomhelst, vi håller oss hemma och tar mer än gärna emot besökare, så länge ni är friska och inte har problem med mitt tjat om att tvätta händerna innan ni rör min Herman.
Kommentera