Den 8 oktober på eftermiddagen rullade vi ut från sjukhusets parkering och vidare mot skolan för att hämta Julian. Med oss i bilen hade vi en alldeles nyfödd, ännu namnlös, liten knatte.
Det var en mycket stolt och glad sexåring som småsprang fram till bilen för att försöka få en glimt av den lilla i framsätet.
Har jag blivit storebror frågade han glatt? 
Gladaste storebror
Jag kommer för alltid att minnas detta ögonblick. Lyckan i Julians blick och glädjen i hans röst då han såg sin lillebror för första gången. Älskade barn.
Och en mycket stolt storebror är han givetvis än. Det går inte en dag utan att han vill vara med Herman. Syskonkärlek.
Missanwe's tankar 
Kommentera