Igår fick jag så äntligen hem en tid för vidare terapi och utredning. Så jäkla skönt. Fick fylla i några papper med 90 frågor om mitt mående. Satt med dem en lång stund och grubblade. En del av mig tänkte ”Nej så kan jag ju inte svara. Vill ju inte att det ska verka som att jag mår så dåligt”.
Det här med att vara sann mot sig själv är inte alltid så lätt. Har ju bara tagit mig 10 år att ta tag i mitt mående och nu när jag väl börjat med denna resa förstår jag inte hur någon orkat med mig tidigare. Har ju knappt orkat med mig själv.
Men snart ändras allt.
Och, alla ni syskon, som skrattar åt mina idéer kommer snart inte ha nåt att skratta åt.
Jag är snart botad!
Missanwe's tankar 
Kommentera