Amsterdam

Om ett par veckor ska vi till Amsterdam, Christofer och jag. En hel helg tillsammans vilket känns fantastiskt bra. Något som drar ner det där fantastiska är dock att vi, av anledning jag ej kommer förtälja, flyger dit med olika plan. Jag anländer Schiphol kl 18 och Christofer 22. Detta gör mig nervös vilket innebär att jag måste ha en välstrukturerad plan för hur jag ska spendera timmarna i väntan på honom. Nej, jag tänker inte bege mig ut i Amsterdam på egen hand. Det känns alldeles för olustigt och obekvämt. Har således denna morgon studerat kartorna över flygplatsen väldigt noga och ska lära mig hitta till lämpligt öl/matställe där jag kan förtära mat och alkohol samt ta snygga selfies.Screenshot_20171105-113358.pngScreenshot_20171105-113437.pngOm jag nu bara klarar av flygresan utan ångest kommer vi ha en otrolig helg tillsammans. Planen är att besöka så många museum och ölhak vi hinner med, äta gott och enbart vara med varandra. Det blir nog en fin helg.

Annonser

Kan en vara något annat än feminist?

Jag anser mig själv vara feminist. Feminist för att jag vill ha ett jämställt samhälle. Ett samhälle där maktstrukturer ej finns. Ett samhälle där vi kvinnor lever på lika villkor som männen. Jag vill att mina söner växer upp i en värld där kön inte spelar någon roll, i en värld där de inte kan dra fördel av det faktum att de föddes som män. Jag vill ha en värld där jag på intet sätt är underordnad mannen enbart för att jag är kvinna.

Innebär det att jag som kvinna och feminist vill utrota männen och ta över världen? Givetvis inte. Därför är det frustrerande att se så många män skriva om feminismen som något ondskefullt och dessutom jämföra den med nazism. Vad är det som är lika med ”Vi vill leva i ett samhälle där vi behandlas lika oavsett kön” och ”Vi vill utrota alla som inte passar in i vår mall”. Ni män som drar till med dessa jämförelser får mer än gärna förklara hur ni tänker, även om jag förvisso kommer anse allt som kommer ur er mun vara rena rama rännskitan.

Om jag som feminist avskyr alla av manligt kön? Långt ifrån. Jag har under mina 38 år träffat på många vettiga män. Många bra män. Män jag gillat och män jag älskat. Dessvärre är jag övertygad om att andelen män ute i världen som jag skulle avsky vara betydligt högre än andelen jag skulle älska.  Detta med feminism handlar dock inte om att hata män. Det handlar om att alla män måste ta bort det där lättkränkta filtret de går omkring med och sluta ta feminismens kamp för ett jämställt samhälle som ett personligt påhopp.

Jag kämpar för att mina söner ska växa upp i ett samhälle där patriarkala strukturer är något de lär sig om på historielektioner. Ett samhälle där de är förvånade över hur illa det såg ut förr i tiden då mannen trodde sig vara bättre än kvinnan.

Det är mitt mål!

#Metoo

#Metoo har de senaste dagarna triggat så många hemska minnen hos mig och jag är i denna stund så oerhört glad för att jag är där jag är idag. Mitt liv är riktigt bra. Jag mår bättre och bättre hela tiden. Jag har ett otroligt bra stöd i Christofer. Med hans hjälp har jag kommit en lång bit på vägen när det gäller min brist på tillit för män. Med honom känner jag mig älskad, åtrådd och betydelsefull. Vad jag vill eller inte vill räknas. Han lyssnar på mig. Det är något jag aldrig upplevde förr. Samtycke heter det visst.

Nog om mig, det jag tänker på nu är att det måste till en förändring, en stor förändring och jag anser att den förändringen börjar i våra hem, i de konversationer vi har med våra söner. Vi föräldrar ska lägga grunden för våra barn. Jag själv uppfostrar och påverkar mina söner. Jag ger dem grunden till bra värderingar och lär dem om jämlikhet, feminism, vi diskuterar sexualitet, könsroller och samtycke. Jag gör det jag kan för att de skall växa upp till bra individer och behandla sina medmänniskor med respekt, så som de själv vill bemötas. Jag uppfostrar dem med den förhoppningen att de i framtiden gör sitt bästa för att bidra till en förändring av de patriarkala maktstrukturer som präglar vårt samhälle.

 

 

Högbo

Äntligen kom helgen vi längtat efter ❤

Vi åt och åt och åt!

 

Detta var precis vad vi behövde nu. Kvalitetstid med varandra. Kärlek i massor. Vi har det rätt fint tillsammans.

 

 

Livet kan vara så jäkla bra och dåligt samtidigt. Just nu är det så.

De kryper inom mig och jag vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen eller vilken väg jag ens ska gå. Allt är så oklart och jag avskyr det. Jag behöver så intensivt veta vad som händer framöver. Vad ska jag göra till våren? Plugga in fler gymnasieämnen? Distanskurser kanske..  Plugga kurs på högskola? Vilket inte känns troligt med tanke på att jag inte kommer kunna skicka in omdömena i tid. Jobba? Helvete heller! Allt är så grötigt, rörigt och ostrukturerat. När dessa perioder livet kommer vill jag ge upp, dra ett täcke över huvud och bli väckt då livet åter är i ordning.

Det enda jag vet med säkerhet inför våren är att jag måste göra något som genererar i pengar. Hoppas bara att det inte innefattar arbete i flera månader.

Annars då? Jo, inte är det så här illa och rörigt jämt. Livet är faktiskt rätt bra mellan varven. Herman har fyllt två och trivs bra på förskolan, Julian gillar sin skola, utom på torsdagar då de har idrott. Då avskyr han den. Och Elian har påbörjat sitt sista år på grundskolan. Nu pratar vi betyg och gymnasieval vilket känns spännande och härligt. Tänk att vi snart har ett barn som går på gymnasiet. Tiden springer iväg.

Näsa vecka är det debatt på engelska som gäller. Läraren har valt ämne och åsikt till oss. Min grupp anser (ofrivilligt) att ”The gender business discussion is not necessary”. I början kändes det svårt att argumentera för något så idiotiskt som detta, men nu har jag klivit in i en roll så detta kan bli kul. Hoppas jag i alla fall. Vi har lagt ribban högt med argument i form av:

  1. According to the bible..
  2. Men are naturally superior…

Jag ser inte hur vi skulle kunna förlora denna debatt.

Imorgon ska Christofer äntligen få sin 35-årspresent av mig. Det i form av en natt på Högbo brukshotell, massor av gott att äta och dricka samt mitt snygga sexiga sällskap. Vill inte skriva trevliga för jag är inte alltid en trevlig person.

Dock försöker jag komma in i rollen inför debatten så ”I obey my man” eller något sådant.

Sådant som cirkulerar i mitt huvud

  • Hur ska jag hinna med allt i skolan och bli klar till jul
  • Var ska vi fira jul
  • Vill vi(läs jag)bjuda hem någon till jul
  • Kommer vi hitta barnvakt till den 12/11
  • Ska jag läsa till socionom även då jag inte gillar folk
  • Är jag en empatisk människa
  • Kommer nya temat i skolan bli bra
  • Hur mycket kommer Herman sakna mig(oss) då vi åker till Amsterdam
  • Kommer jag klara av att läsa på högskolenivå
  • Kommer värken i mina fötter och tröttheten ge med sig nu när jag äter Levaxin
  • Vad ska vi äta till middag idag
  • Ska jag baka själv till Hermans kalas eller köpa färdigt

Studiedag, val av kurs och blivande tvååring.

Det finns inget mer lägligt just nu än en studiedag där jag helt och hållet kan koncentrera mig på de inlämningsuppgifter som skall in de närmsta dagarna. Denna dag ska jag således trixa och fixa med diagram, skriva ner Sätraskogens naturreservats bakgrund och finslipa på texten om ”Det stora oväsendet”. Jag har att göra, men det är givande och roligt så det går bra. Förhoppningsvis får jag in båda uppgifterna i tid.

Ska även försöka bestämma vilken högskolekurs som känns bäst att söka till våren. Vore bra om jag valde inriktning så att jag läser något jag kan ha användning för inför programvalet nästa höst. Mycket att tänka på.

Det viktiga denna vecka är dock inte inlämningsuppgifterna eller kursval utan att vår minsting blir 2 år på söndag. Det kommer vi givetvis fira med släkten.

Älskade Herman ❤